Sådär, efter ett tragiskt inlägg om alla liv som förlorats i Norge ska jag nu försöka slänga upp ett lite gladare inlägg! Kom hem till Junsele idag efter fem dagar i Sollefteå nu, där har vi också en anledning till varför bloggen är så grymt dåligt uppdaterad, jag har nämligen inget internet i lägenheten! Men i vilket fall så har vi nu flyttat och vi t-r-i-v-s verkligen, jag bara avgudar lägenheten just för att den är så stor, ljus, luftig och dessutom riktigt billig... Men man behöver pengar ändå så idag åkte jag hem hit igen för en kvälls jobb på corner, jobbar imorgon också är sedan ledig två dagar och sedan blir det fyra dagars jobb! Känns nästan skönt att jobba igen efter 10 dagars ledighet med tanke på att jag inte riktigt har något annat att göra om dagarna. Var ju dessutom ungdomens dag i lördags som såklart ägde. Italo brothers var grymma och det var vi med! Bjöd först Elvira, Carro, Morrow, Viktor och Jim på mat och sedan var festen igång! Blev dock en tidig kväll för mig, är inte den partyprinsessa jag en gång varit, haha. Känner mig nästan lite gammal...

Men i vilket fall så måste jag ju få skriva om SFW som kommer vara den 8-14 Augusti iår... Tänk att få tag på biljetter, vilken dröm! Nu har dom ju dessutom "årets Rookie" som utnäms vid invigningen. Har kikat runt och Josefin Strid känns som en riktigt stark kandidat med sina eleganta men ändå väldigt kaxiga mästerverk. Men det finns nog en chans att hon blir utklassad av Tangled Garment som har satsat på mycket långklänningar och kjolar iår som alla går i väldigt naturnära färger och har ett mjukt fall som får hela outfiten att kännas... ja, jordnära helt enkelt. Nu ska jag sluta babbla om det men spännande blir det!

Världens bästa Lina är äntligen hemma ifrån England, helt underbart!

Bara massa mysiga människor i Lördags hemma hos oss, vissa blev dock lite för närgångna...

Och nu bara ett litet tecken på att jag lever, har ju dessutom hunnit fylla år sedan sist jag uppdaterade och en av favoritpresenterna kom helt klart ifrån lilla storasyster som gav mig ett par blåa stuprör med hög midja, har ju letat efter sånna i ett år som ni säkert vet... Jag bara avgudar dom, tack, tack och åter tack!

//puss

Jag har inte uppdaterat på ett tag och jag vet att många har längtat till nästa inlägg men tyvärr måste jag meddela att detta inte blir ett vanligt inlägg.

Jag vill skänka en tanke, en tanke till alla människor som fallit offer för Anders Behring Breivik och jag vet att mitt lilla inlägg på min lilla blogg inte räddar liv men jag vill visa mitt medlidande. Inte bara för offren utan också för deras nära och kära som jag förstår går igenom en svår tid nu och ber på sina bara knän att rättegången ska ge denna sjuka man det han förtjänar. Ingen kan ha missat terrorn som denna man orsakat, varken bomberna eller skjutandet. Alla vi frågar såklart oss själva varför... Varför gjorde han detta? Jag tror själv att en så förstörd, psykiskt och mentalt störd människa inte skulle kunna genomföra detta själv. Det är det sista vi alla vill höra, men jag tror personligen att en grupp (stor eller liten) snart kommer träda fram och ta på sig skulden. Sen om dessa gör det genom att skoninglöst ta fler människors liv eller genom ett mer sofistikerat vis visa sig skyldiga kommer vi märka, jag bara hoppas att det blir alternativ nummer ett. I vilket fall så vill jag skänka en tanke och tacka alla människor som gjort desamma här i världen, vi måste stoppa våldet. Vi kan inte bara sitta hemma och vänta på att poliser och politiker kan göra detta.

Ensam är vi maktlösa men tillsammans kan vi klara allt.

//puss