En gång sa min farmor till mig att livet är som en väg, lite krokig och guppig men man kommer alltid fram till slut.

Min farmor, Annagreta Eriksson H kommer alltid vara en insperation för mig. Hon är min förebild och borde egentligen vara det för alla unga flickor. Hon gick från "skolhemsonge" till "skurtant" till författare. Att min farmor började skriva är jag så extremt glad för, jag är så glad för alla gånger jag kommit till henne för att få råd och hon gett mig dom. Alla hennes kloka ord och tankar genom åren. Många människor säger att dom lever livet fullt ut, men egentligen så förtränger dom sina drömmar och tror att de är omöjligt. Min farmor hon insåg att livet inte är värt att slösa en sekund av och försökte uppnå sina önskningar som var bla. flyga luftballong, skriva och publicera en bok. Nu har hon flugit luftballong, hon och farfar har vunnit på bingolotto och dessutom har hon skrivit inte bara en, utan tre helt underbara böcker. I dom här böckerna skriver hon om sitt liv, om resan från "skolhemsonge" till pensionär i holafors.

Min farmor tar fortfarande vara på var sekund av livet, bara en sån sak som att kliva upp tidigare för att kunna sitta på bron med en kopp kaffe och se solen gå upp kan förgylla livet lite extra. Du kommer alltid vara min insperationskälla, jag älskar dig.

// lillpiga

Det här skrev min farmor till mig på min födelsedag

Till Amanda

Vad livet dig väntar idag, vi ej kan se.

Men din far, din mor dina sytrar all kärlek och lycka

på din färd dig ger.

I Holafors finns farmor och Farfar.

Välkommen hem till oss.

När livet känns jobbigt och hårt

kan det kännas skönt med en kram, en hand att hålla ibland.

Även för oss inför resan till

okänt land.