vafan är det som händer?

Jag förstår inte ett skit längre, jag faller ner i samma jävla hål, igen. Precis som om det inte slutade illa nog den första gången, jag har en klump i bröstet dag och natt. Jag sover inte längre, det ända som snurrar i mitt lilla huvud är vad jag gör här, varför excisterar jag? Nu låter jag typ som om jag tänker ta livet av mig men så är inte fallet. Bara det att jag liksom inte fattar vad jag gör här, på jorden liksom? Skapades jag bara för att vandra runt här, det är som i låten, äta, jobba, sova, dö. Är det bara det jag är till för? Herregud, någon måtta får det väl va.

Jag vet inte varför, men om det inte finns en jävel som bryr sig nog mycket för att lyssna på mig så kan jag iallafall skriva ut det. Mitt självförtroende är verkligen inställt på 0 igen, det ända jag tänker på när jag ser mig i spegeln är lite snyggare, lite smalare, lite bättre. Tänk om någon bara kunde säga: fyfan vad vacker du är. Dom orden skulle nog fastna i mitt huvud jävligt länge.

Aja nu ska jag fortsätta ligga här i min säng och fundera som jag gör varenda jävla kväll. Gruva mig lite inför imorrn, men innan det måste jag bara få skriva att jag verkligen älskar min farfar vad som än händer, du betyder allt för mig och jag lovar dig att du har alltid gjort mig lycklig. Du kan inte vara bättre eller sämre på något vid, du är min perfekta poppa. Manni manni älskar dig. <3

// puss

För två år sen kom du in i mitt liv, du vände hela min värld upponer. Jag hade aldrig lärt känna en person som dig förut men jag visste att jag inte skulle ge upp dig i första taget. Du var kall och dumförklarade mig ifrån början, jag va antagligen bara en av alla tjejer i din värld. Varken du eller jag trodde att du faktiskt skulle bli kär.

-

Tiden gick och jag föll, jag föll för dig, du var flera mil bort och jag insåg inte vad jag hade gett mig in på förrän det slog mig att jag faktiskt hade känslor. Du och jag har gått igenom allt tillsammans, du har lärt mig massor om livet. Du var den första pojken som fick mig att må bra, du var och är fortfarande den ända pojken som fått mig att gråta. Vi har skrattat, gråtit och skrikit men ändå har vi hållt ihop genom dom här två åren av och på. Jag vill säga förlåt till alla som jag har sårat för din skull, jag vill säga idioter till alla som inte förstår, men framförallt vill jag be om ursäkt. Jag vill be om ursäkt för att jag inte var stark nog att vänta på dig, jag vill be om ursäkt för att jag inte var uppriktig mot dig i slutet, jag vill be om ursäkt för att jag föll för dig. Om jag kunde backa tiden skulle jag aldrig låtit det hända. Efter att jag svek dig kom den värsta tiden, tiden då jag försökte komma över dig. Jag har fortfarande inte lyckats och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Du lovade att inte höra av dig mer, tills idag. Idag fick du mig att inse att det aldrig kommer hända igen, det kommer aldrig bli som förut. Men jag är dig evigt tacksam för att du funnits vid min sida under dom här åren och att du fortfarande står kvar, inte på samma sätt, men du finns där. Nu har jag hittat min pojkvän, jag kan inte tänka mig någon bättre. Och du har hittat din flickvän och jag önskar er all lycka i världen. Jag hoppas hon kan få dig att känna som du gjorde med mig. För jag vet att vi gjorde varrandra lyckliga. Jag kommer aldrig försöka förneka att tiden med dig var speciell, men jag kommer inte heller försöka få tillbaka den tiden. du vet att du alltid kommer ha en bit av mitt hjärta och att du och jag har varit ett. Du betyder mycket för mig, och jag vill inte tappa dig helt.

en vacker dag kommer vi höras igen, jag väntar på dig