vafan är det som händer?

Jag förstår inte ett skit längre, jag faller ner i samma jävla hål, igen. Precis som om det inte slutade illa nog den första gången, jag har en klump i bröstet dag och natt. Jag sover inte längre, det ända som snurrar i mitt lilla huvud är vad jag gör här, varför excisterar jag? Nu låter jag typ som om jag tänker ta livet av mig men så är inte fallet. Bara det att jag liksom inte fattar vad jag gör här, på jorden liksom? Skapades jag bara för att vandra runt här, det är som i låten, äta, jobba, sova, dö. Är det bara det jag är till för? Herregud, någon måtta får det väl va.

Jag vet inte varför, men om det inte finns en jävel som bryr sig nog mycket för att lyssna på mig så kan jag iallafall skriva ut det. Mitt självförtroende är verkligen inställt på 0 igen, det ända jag tänker på när jag ser mig i spegeln är lite snyggare, lite smalare, lite bättre. Tänk om någon bara kunde säga: fyfan vad vacker du är. Dom orden skulle nog fastna i mitt huvud jävligt länge.

Aja nu ska jag fortsätta ligga här i min säng och fundera som jag gör varenda jävla kväll. Gruva mig lite inför imorrn, men innan det måste jag bara få skriva att jag verkligen älskar min farfar vad som än händer, du betyder allt för mig och jag lovar dig att du har alltid gjort mig lycklig. Du kan inte vara bättre eller sämre på något vid, du är min perfekta poppa. Manni manni älskar dig. <3

// puss